små anteckningar ur livet

Jag skriker.
Mitt ansikte förvrids av avsky.
Instinktivt vill jag fly.
Men mina fötter tar mig aldrig dit dom borde.
Jag ropar på en ängel.
Bär mig dit jag själv inte kan gå.
Rädda mig!
Jag sjunker ner i skiten som kastats på mig.

Dessa näckrosor. Så vackra på avstånd.
Men ju närmre du kommer, desto större bli röran.
När du sedan backar tillbaka,
är skönheten ändå inte densamma.
För du vet hur de egentligen ser ut.


Ca 4 veckor gammalt

Jag har aldrig längtat hem, bara bort.
Men åter igen, vad är hem?
Ge mig ett hem, eller åtminstone en definition.
Jag flyttar snart från ett hem till ett annat.
Är båda mina?
Vart ska jag efter sommaren?
Hem? Eller bara bort igen?
Eller ingenstans?

Tar ett litet steg och erkänner.
Jag är öppen för fler mysiga dagar.
Allt handlar inte om dig.
Men det gjorde det här.

Hon kommer aldrig blir mer än ett substitut,
för det du en gång hade.
Eller ett tidsfördriv,
tills något bättre dyker upp.

Jag tar aldrig det första steget,
förmodligen inte det andra eller tredje heller.
Jag kanske inte ens möter dig halvvägs.
Vill man komma mig nära får man oftast gå hela vägen fram.
Har du har kommit en bit och sen vänder,
kommer jag vilja springa efter.
Fast det är inte alltid jag gör det heller.
Men om du däremot tar dig ändå fram,
kommer jag alltid vara den första att finnas där när du behöver.
Jag kommer aldrig sluta bry mig om dig.
För har jag en gång släppt in dig,
så finns du alltid kvar.

Det finns människor
som blottar sin själ,
likt ett groteskt utvik
i någon sliskig herrtidning.
Det är de som alltid pratar
och aldrig lyssnar.
De människorna man inte inte känner,
men vet allt om.
Varför skulle jag vilja ägna min tid
åt sådana människor?
När ingenting finns kvar att upptäcka.

Med hjälp av lite alkohol kan jag ibland bli en helt annan människa.
Ibland är hon ganska rolig, men för det mesta tycker jag inte alls om henne.
Är det då man borde lugna ner sig lite kanske?

Gör det inte varsamt,
gör det agressivt.
Visa mig din girighet
och låt mig känna
att min styrka
inte har en chans mot din.
Ge mig en maktkamp,
men låt mig inte vinna.

För varje snesteg man tar,
lär man sig att gå lite mer rakt.
Därför är jag inte rädd
för att gå vilse ibland.

Att tråna efter mig hade varit annorlunda.
Fruktansvärt fin, hade sluppit dig något.
Du irriterar, det höra ditt beteende.
Jag är tydligen för dig så av
för att något ge.

Klättrar och hoppas på det bästa.

En djup jävla grop
som jag grävt åt mig själv

Hemma är inte en plats som alltid finns.
Det är inte nu, det var då.
Det var en etta med balkong.

Många fler rader kan läggas till,
men det behövs inte..