små anteckningar ur livet

Det finns människor
som blottar sin själ,
likt ett groteskt utvik
i någon sliskig herrtidning.
Det är de som alltid pratar
och aldrig lyssnar.
De människorna man inte inte känner,
men vet allt om.
Varför skulle jag vilja ägna min tid
åt sådana människor?
När ingenting finns kvar att upptäcka.

Med hjälp av lite alkohol kan jag ibland bli en helt annan människa.
Ibland är hon ganska rolig, men för det mesta tycker jag inte alls om henne.
Är det då man borde lugna ner sig lite kanske?

Gör det inte varsamt,
gör det agressivt.
Visa mig din girighet
och låt mig känna
att min styrka
inte har en chans mot din.
Ge mig en maktkamp,
men låt mig inte vinna.

För varje snesteg man tar,
lär man sig att gå lite mer rakt.
Därför är jag inte rädd
för att gå vilse ibland.

Att tråna efter mig hade varit annorlunda.
Fruktansvärt fin, hade sluppit dig något.
Du irriterar, det höra ditt beteende.
Jag är tydligen för dig så av
för att något ge.

Klättrar och hoppas på det bästa.

En djup jävla grop
som jag grävt åt mig själv

Hemma är inte en plats som alltid finns.
Det är inte nu, det var då.
Det var en etta med balkong.

Många fler rader kan läggas till,
men det behövs inte..